Hej min kära syster, Rrezearta!
Grattis på födelsedagen!
Urime datlindja!
Happy birthday!
Herzlichen Glückwunsch zum Geburtstag!
Ja, min syster. Jag kan inte säga det tillräckligt mycket. Grattis på alla de språk som jag pratar!
”Jag försöker att minnas mitt första minne av dig. Jag letar i min hjärna någonstans långt bak, i mitt omedvetna. Tills det dyker upp en bild av en liten, nybliven tonåring. Iklädd ett par längre, tajta shorts som går ner till knäna, en rosa T-shirt som är för stor för den taniga kroppen. Hon har på sig ett par gympaskor med en med en tjock sula som svänger upp till framsidan av tårna. Strumporna är lila, tunna, och de är dragna uppför de spinkiga benen. Precis under shortsen skymmer de små knäskålarna ut, längre ner ser man två långa ärr längs med ena benet. Det är ärr som får en att undra vad denna individ har genomgått.
Hon bär på ett matt leende som bara den självaste Mona Lisa hade klarat av, hon har stora vidöppna, kaffebruna ögon med stora, svarta pupiller. De kaffebruna ögonen berättar en historia. En historia om en liten tjej som trots sin ålder inte är så liten längre; hon är en liten kvinna. Den lilla kvinnan har djup förståelse och en närvaro; två egenskaper som gör att hon inte kan jämföras med många andra jämlika. De kaffebruna ögonen berättar en historia med en mörk sida. En dunkel sida som inte alltid önskas upp till ytan; varken från de i hennes omgivning eller henne själv. Ibland vill den lilla kvinnan att det bara skall försvinna. Av att kolla på de kaffebruna ögonen så dras fokuset mot dem som en lins som zoomar in. Lite fräknar har den lilla kvinnan och raka, ljusa ögonfransar som står rätt ut. Linsen zoomar plötsligt ut igen och hennes ansikte fylls av stort, kraftfullt leende som berör en djupt. Samma intensiva blick och lika ödmjuk som tidigare. Den lilla kvinnan är ett praktexempel på någon som klarar av balansen i livet. Man tar itu med sina mörka historier och åter fokuserar på ljuset och livet.”
Den lilla kvinnan är du Rrezearta! Jag har dig att tacka för mycket och din insats har gjort mig till den underbara människa jag är idag. Jag vet att jag inte alltid har visat att jag brytt mig eller att jag tagit in dina kloka råd, men jag vill att du skall veta att jag alltid i efterhand tänkt på det och tagit ställning till den nya informationen. Givetvis har du även skänkt mycket glädje till mitt liv! Vi har skrattat, bråkat och diskuterat otaliga gånger och dessa minnen kommer jag att bära på länge. Även om det ibland vidtagits något opedagogiska metoder har jag dig att tacka för mycket. Tack!
Nu vill jag gärna tänka att jag vuxit upp och blivit mogen. Jag har förstått att i det ögonblick då man träder in i vuxenlivet får man en annan syn på livet och man börjar förstå varför vissa väljer att bete sig som de gör. Man ser då skillnaden mellan kompis och vän. Två ord som i tidigare år inte varit av stor betydelse eller skillnad. Ofta kan man känna sig förrådd eller less på människor, men man måste försöka förstå dem. Om jag skulle kunna ge dig något råd skulle det vara det som jag själv försöker att leva efter. Glöm ej vikten av kontakter! Vi märker allt mer skillnaden mellan kompis och vän, det vi emellertid aldrig får glömma är innebörden av en kontakt.
Din givmilda sida, din förmåga till initiativtagande och ditt sätt att skämta även under de tråkigaste situationer är det som jag beundrar mest hos dig. Jag vill därmed be dig att hålla fast vid dessa egenskaper. Jag vill även uppmuntra dig till att jobba hårt för att uppnå alla dina drömmar. Om du fortfarande är lika duktig som den lilla kvinnan på att hitta balansen, en egenskap jag vet att du har inom dig, kommer allting att bli super för dig. Du är en stark individ och liksom alla andra kan man alltid bli bättre, större och starkare! Lyssna till din inre röst och stå på dig. För när du är ärlig mot dig själv, då, och endast då, kommer du att befinna dig i tillståndet som ofta kallas för lycka!
Ha den äran ännu en gång!
Din kära lillasyster, Teuta.
